Sällskapsspel.

Var gång.
Jag begrundar.
Det sociala spelet.
Blygsamt. Tänker.
Att felet.
Troligen ligger hos mig.
Ni vet.
Det händer en grej.
Konflikt.
Eller ej.
Men situationer som skaver.
Där man genast lastar.
Sin egen oförmåga.
Något annat.
Kommer inte på fråga.
För vem.
Skulle våga.
Säga som det egentligen är.
Det är ju liksom.
Inget besvär.
Att ta ansvar.
För konversationen.
Tonen.
I friktionen.
Vara den vuxna.
Personen.
Bland idel får.
Medla.
Så gott det nu går.
Tappert.
Härbärgera.
För hur skulle samhället.
Annars fungera.
Och så vidare.
Jo.
Så där håller jag på.
I min strävan.
Att förstå.
Åtminstone.
Upprätthålla.
Någon slags. Nivå.
Där alla kommer till sin rätt.
Men inser väl.
Att ingen är komplett.
Allra minst då jag.
Så tillbaka på ruta ett.
Efter ett tag.
Kapitulerar jag och spelar fogligt med.
Och det. 
Verkar fungera fint.