Lost in translation.

Överhörde en säljpitch.
På tunnelbanan.
Två män.
Som uppenbarligen hade marknadsvanan.
Inne.
Oklanderligt sifferminne.
Tillika näsa för hardcore business.
Blanka slipsar.
Redogjorde ljudligt kring branschens fallgropar.
Ja. Alla ekonomiska loopar.
Man som novis kan fastna i.
Vilket kan bli. Mycket kostsamt.
Tänkte.
Kanske kan man snappa upp något användbart.
Framstå som påläst smart.
I liknande situationer.
När det kommer till biljoner.
Finns det ju en del att lära.
Höll mig därför fortsatt nära.
Med öron som trumpeter.
Viktigt att behålla ögonen på bollen.
Sa den ene.
Inte tappa kontrollen. Över helhetsperspektivet.
Den andre nickade.
Det är givet.
Sedan är det ju humankapitalet.
Så här nära valet.
Är det viktigt med transparenta diskussioner.
I vår organisation har vi väldigt högt i tak.
Att strömlinjeforma processerna. Är en avgörande sak.
För att maximera effektiviteten. Öka likviditeten.
Och gå i mål.
Dom båda log i samförstånd.
För att raskt inleda nästa rond.
Jag erfor en rysning.
Den ene sade.
Här behövs en komplett genomlysning.
Så viktigt att alla som skall med på tåget.
Ser det här vi gör nu. Som ett levande dokument.
Ett evidensbaserat incitament.
Hur skall man annars kunna ligga i framkant.
Verkligen. Väldigt sant.
I detta. Var dom rörande överens.
På sin högst privata tågkonferens.
I kommunal rusningstrafik.
Ja. Inte som att man vill gå över lik.
Sa den ene.
Men som varje framgångsrik.
Vet man värdet i att gasa och bromsa samtidigt.
Den andre log.
Medan jag sakta dog.
En plågsam floskeldöd.
Sällan så tacksam över att få byta till röd. Linje.
Tänkte.
När blev det så oviktigt.
Att konversera på riktigt.
Helt obegripligt.
Slitna uttryck i all ära.
Men är det allt man kan begära.
Stannar jag nog i min ljuva värld av blommor.
Lite till.